Personligt / Viljestark

 Skrivet 2011-07-06.

Visst är det fint när man upptäcker att saker man inte tror man klarar av (inklusive andra) faktiskt går att genomföra och att man visst fixar det? Att man kanske har ett rykte om sig att ha tummen mitt i handen, inte klara av att campa eller befinna sig i situationer som man inte är van vid (läs: lervälling på festivaler/renoveringsprojekt/åka iväg till ett annat land en längre tid på engen hand osv osv). Jag har en ganska strukturerad och välhållen image och den stänger ute vissa fenomen i livet som jag själv inte vill ha där eller testa på, ibland överdriver jag dem och ibland har jag bara tvärt bestämt mig för att jag inte kan. Nu i efterhand när jag tänker på det, alla begränsingar som jag satt upp för mig själv, både för att jag väljer det men också det som ”bara är som det är”, har hälften inte varit sanna. Jag har klarat av så otroligt mycket jag aldrig trodde jag skulle drömma om att genomföra. Jag är så jävla grym – vill jag så kan jag.

Jag har bland annat förvånat mig själv med att renovera en totalinrökt lägenhet, ringt och tjajat på målare om tips för hur man målar tak och vilken färg som biter bäst på nikoti och rökstank. Beställt färg, gjort fel och fått börja om, fått träningsvärk på ställen jag inte trodde fanns. Jag målade 50kvm i princip från golv till tak i tre omgångar, först nikotinfärg och sen vanlig färg i två lager på det, i taket och på väggarna, för att inte glömma golvlisterna. Dörrlisterna är i plast så de plockades bort och fick tvättas för hand (uäääk). Jag målade tak trots min näpna längd, blev stel i nacke och armar med färgstänk i hela ansiktet. Jag flyttade runt en stol längs med väggarna för att kunna måla med pensel i hörnen och mot taket. Jag spenderade dag och natt i den då stinkande lägenheten för att bli klar så fort som möjligt. Mamma och syskon bistod med mat, fika, kaffe, pyssel och pepp. I början brann jag för projektet och det byttes såklart ut mot frustration emellanåt. Men det gick. Kunde flytta in på riktigt ca 2 veckor senare och tre månader senare kunde sängen ställas in i sovrummet som var det jävligaste rummet. Tips: Börja aldrig rycka ALL tapet – skär istället bort det som sitter löst och spackla! Men det blev klart och jag är fett nöjd med mig själv och min insats.

Eller som när jag bestämde mig för att göra ett soffbord?! Jag må få galna idéer och hälften börjar jag inte ens med. Men det här – jorå, jag skulle fan ha det där bordet. Lillebror fixade halvpallar och jag shoppade färg och penslar. Har jag sagt att min hatobjekt nr högt-upp-på-listan är att sandpappra? Nä, för det är det. Och oslipad pall är inte direkt flisfri heller…

Just! Jag har bott själv också, från halva ettan på gymnasiet, flyttade tre gånger under tiden jag bodde själv under gymnasietiden – bara det! Hatar att flytta… Jag lyckades jävligt bra med att bo själv så pass tidigt, klart man inte tyckte det var apkul alla gånger men tänk vad mycket jag har lärt mig! Inte minst om mig själv.

Sen drog jag till England för att plugga ett halvår, kände inte en själ som skulle gå på skolan med mig, hade aldrig varit i England ens – men hittade från Heathrow ner till Brighton, tog buss och sen taxi, knackade på en dörr till huset där jag skulle bo i sex månader.

Men grattis tjejen! Borde klappa mig på axeln oftare än jag gör. Tänk vad jag kan och klarar av! Jag har en vilja av stål och en styrka som heter duga. Vilket kap!

/emma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *